Bindvävsmassage

Bakgrund till metoden  

Bindvävsmassage skiljer sig en del från det vi i dagligt tal kallar massage. Det är en både kraftfullare och annorlunda massage än den klassiska massagen. Här använder massören olika tekniker för att dra och töja bindväven i huden för att på detta sätt genom reflexer via det självstyrande nervsystemet påverka inre organ och dess funktioner. 

Man har länge känt till att områden på huden och inre organ ofta har samma nervförsörjning via det självstyrande nervsystemet. Om sjukdom eller störningar uppkommer i något inre organ kan dessa spåras på motsvarande hudområde. Det finns såväl hud-, muskel- som bindvävszoner. Genom att använda denna kunskap kan man påverka kroppen till läkning. 

Bindvävsmassagen kom till Sverige först på 1970-talet. Behandlingsformen utarbetades av den tyska sjukgymnasten Elisabeth Dicke år 1929. Genom att massera sig själv motverkade hon en svår cirkulationsrubbning i ett ben och räddade det från en hotande amputation. Metoden används numera av både specialiserade terapeuter och sjukgymnaster. 

Bindväv av olika struktur finns i de flesta av kroppens organ, i hud, senor, ben, blodkärl, brosk mm. Dess olika strukturer stödjer och håller samman vävnader och organ i kroppen. Bindväv består främst av ett protein kallat kollagen. Detta protein har samma funktion som armeringsjärn i betong. Bindväven innehåller även ett mer elastiskt protein kallat elastin. Smidigheten i bindväven påverkas även av vatteninnehållet i vävnaden, det är därför bindväven blir stelare när vi blir äldre.  

Efter operationer och i samband med idrottsskador är det vanligt att det bildas ärrvävnad.
Det beror på att de flesta skador läker genom nybildning av bindväv. För kraftig nybildning av bindväv ger en stram, tät, och oelastisk bindväv. Detta kan ge en försämrad blodcirkulation, som i sin tur kan ge rörelsehinder tillsammans med smärta.
  

Effekter  

Bindvävsmassage används vid olika slags problem såsom: 

§  Golf- och tennisarmbåge    

§  Fibromyalgi    

§  Spänningshuvudvärk, muskelspänningar    

§  Menstruationsproblem    

§  Reumatiska sjukdomar   

§  Cirkulationsrubbningar   

§  Förstoppning   

§  Läkning av brännskador   

§  Kroniska inflammationssjukdomar t.ex. Reumatism,    Prostatit, Gastrit, Tarminflammationer, IBS   

§  Musarm    

§  Ärrvävnad   

§  Kramper   

§  Celluliter   

§  Lymfstas (exempelvis efter bröstcanceroperation)    

Så går det till  

I motsats till den klassiska massagen drar man i bindväven mer inifrån och ut från hjärtat då man vill stimulera det syrerika arteriella blodflödet. 

Vanligtvis börjar man behandlingen med ryggen, från bäckenet och vidare upp mot nacken. På detta sätt påverkar man alla nerver i det centrala nervsystemet vilka utgår från ryggraden.
Sedan behandlas magen. Spänning i mage och buk är vanligt vid olika bukåkommor och även vid ryggbesvär. Med massagen löser man upp stram, tät bindväv. Med fingrarna drar massören isär den strama bindväven så att trådarna går sönder längs kanten på ben, muskler och organ där bindvävshinnor fäster.

När skall man inte använda bindvävsmassage?  

Bindvävsmassage får aldrig användas vid akuta skador eller sjukdomar. För övrigt bör metoden inte användas vid:

§  Graviditet    

§  Blödningssjukdomar    

§  Cancer    

§  Epilepsi    

§  Astma    

§  Infektioner   

§  Feber    

§  Kärlkramp    

§  På inflammationer och sår    

§  Pågående menstruation    

§ Psykiatriska besvär